Tunneln i ljusets slut

Jag förstår inte. Jag förstår inte vad som förväntas av mig.
Det är lika mörkt här inne, lika tomt här inne som utanför, som utanför alltsammans,
utanför det samhälle jag tvingas vara en del av.
Utanför den kollektiva känslan av gemenskap som ni tror att ni innehar.
Att jag är sjuk för att jag inte kan leva i det maskineri ni ärvt och låter gå i arv.
Det är jag som är botad från sjukdomen.
Det är jag som är botad.
Det är inte jag som är sjuk.
Det är jag som är botad från er.
Slutet är lika självklart som början, så börja aldrig.Så slipper du slutföra vad någon annan förutsatt.
Framtiden inger inget hopp, ingen glädje, inga förväntningar.
Framtiden är en synonym med slutet, så som slutet är synonymt för döden...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Dagen har gått i svart och grått. Mycket tankar som har kommit och ersatts av nya, svårare grubblerier. Jag tänker för mycket. Samtidigt har jag fått lite nya perspektiv på mitt liv och mina problem vilket alltid kan vara bra. Nu vet jag i alla fall att jag definitivt inte kommer behöva gå tillbaka och jobba 100% direkt efter den nu pågående sjukskrivningen, det känns väldigt skönt att få veta det konkret utan några "mjaa" eller "det får vi se". Min arbetsterapeut är grym, även fast jag bara träffat henne två gånger så är jag av den bestämda uppfattningen att hon verkligen förstår mina problem och gör allt för att hjälpa till så mycket hon kan.

Det ska sägas att den högst stående texten är tagen från Acursed:s skiva "Tunneln i ljusets slut", det är alltså inget jag knopat ihop själv även om så kunde varit fallet. Då den är en av mina absoluta favoritskivor och allt som oftast snurrar när jag psykiskt krälar i livets rännsten, tyckte jag den var passande...

God Jul